Barnbarnet Benjamin skulle sova över hos mormor och morfar. Som alltid så går Benjamin och jag en kvällsrunda med hundarna. Benjamin är 2.5år och har spring i benen. Han även "kan själv" ni vet inte hjälpa. Benjamin vill gärna köra sin vagn själv och varför jag berättar det är att slutet på detta äventyr handlar just om vagnen.Vi går rundan och har vagnen med ifall den skulle behövas. Väl framme vid fågeldammen stannar vi och pausar. Jag tar lite bilder oxå passar vi på att njuta av kvällen. Klockan började bli mycket och hemma väntade en god blåbärspaj med vaniljsås som jag bakade strax innan vi gick.
Hundarna var lösa så jag böjer mig ner och ska koppla dom. Benjamin ska ta vagnen som står snyggt på gångbanan. Nu har vagnen tre hjul och jag tycker den går som den vill ibland men det är en vanesak. När jag håller på med kopplet till hundarna ser jag bara att vagnen rullar mot vattnet. Det första jag tänte var "NEJ" men sen tänkte jag att den stannar vid kanten. Men icke, den fortsatte ner i vattnet. Det var grunt vid kanten men blev djupare. Jag tappade talförmågan och Benjamin lika så. Vagnen liksom bara gled ut och sjönk mer och mer. Till slut började det att bubbla nu syntes enbart handtaget på vagnen och den var upp och ner, den tippade över.
Herregud! Hur ska detta gå, jag klarar inte att få upp den och hur ska det gå till. Ja, tankarna for genom mitt huvud på samma gång som Benjamin stod och skrek " momor, momor agnen" Ja vilken cirkus. Då kommer två ungdomar och ser vad som har hänt och frågar om de kan hjälpa till. Jag blev ju hellycklig och sa att det blir nog svårt. Jag springer upp i skogen och hittar några långa pinnar, fast vad hade dom hjälp. När jag vänder mig om då har denna underbara tjej tagit av sig skor, strumpor och byxor och helt enkelt gått i sjön för att ta upp vagnen. Det var inget med det tyckte hon. INGETTING!!!! Gud hon var en ängel och jag hade inte ord av hur tacksam jag var.
Väl hemma så åt vi vår blåbärspaj. Vilken kväll.........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar